Inga ord eller bilder kan inte göra rättvisa åt den häpnadsväckande jordiska skönheten hos Heilstätten Hohenlychen. Men idyllen finns bara på ytan, gräver man lite i historien om sanatoriet visar sig en helt annan bild. Det finns inga synliga spår kvar av de grymheter som begåtts här, inga minnesmärken, och inga tecken på ånger.
I början av 1900-talet var det Gotthold Pannwitz som övervakade inrättandet av sanatoriet under ledning av tyska Röda korset. Tuberkulos var på modet vid den tiden och kliniker för att motverka sjukdomen växte upp på många platser. Det var frisk luft som skulle göra de lungsjuka friska, antibiotika var ju inte uppfunnet ännu.
Pannwitz var den uttalade experten på tuberkulosbehandling och han öppnade 1902 här i Hohenlychen det första sanatoriet för barn. Därefter kom sanatorier för kinnor och barn med andra sjukdomar i tät följd. Sanatorierna spred sig lika snabbt som sjukdomen de skulle bekämpa.
Det intressanta börjar 1914 när sanatoriet började användas som militärsjukhus under första världskriget. Men kanske är tiden efter första världskriget ännu intressantare. Då kom fokus att hamna på idrotten och idrottsmedicin.OS i Berlin 1936 var inte långt bort och tyskarna ville ju såklart göra bra ifrån sig. Inte minst var detta viktigt efter 1933 då nazisterna kommit till makten. För dem var det extra viktigt att visa överlägsenhet över andra. På det tidigare sanatorieområdet byggdes en simbassäng och ett sportcentrum, samt en avdelning för idrottsmedicin.
1933 tillsattes Karl Gebhardt för att övervaka arbetet. Gebhardt var gammal polare med SS-chefen Heinrich Himmler. Himmler gillade Gebhardt så mycket att han han utsågs till Himmlers personliga läkare. Båda var riktigt ondskefulla människor. Under Gebhardt ledning ägde riktigt vidriga saker rum på Hohenlychen. Mer om det senare.
Det började ganska oskyldigt med fokus på sport. Idrottarna fick tillgång till de bästa av anläggningar för att säkerställa deras idrottsliga framgångar. Bland annat genomfördes världens första menisk-operationer på Hohenlychen.
Otto Nerz, de tyska idrottarnas ledare och förbundskapten vid tiden talade om ett Hohenlychen-landslag som skulle kunna besegra alla tänkbara motståndare. Men det var inte bara idrottare som fick behandling på Hohenlychen. Viktiga gäster som Himmler och Hess kom ofta på besök för att få sin välbehövliga dos morfin. Så småningom kom andra viktiga gäster till Hohenlychen för medicinsk behandling av olika slag. Bland dessa fanns Hitler själv samt internationella gäster från Italien, Frankrike, England, Portugal, Chile, Peru och Argentina. Tydligen ska Tokyos borgmästare och hans fru ha spenderat sin semester här. Det gjorde även den grekiska kungafamiljen.
Fler än 25 000 patienter behandlades här mellan 1933 och 1942. Under de senare åren handlade det främst om att så snabbt som möjligt reparera soldater som skadats i kriget. Det var ju viktigt att snabbt få ut dem i kriget igen för att säkra en tysk seger.
Karl Gebhardt som nämndes tidigare hamnade 1942 i en jobbig sits när han skickats till Prag för att behandla Renhard Heydrich. Heydrich som hade blivit allvarligt skadad efter ett mordförsök. Gebhardt var övertygad om att Heydrich skulle klara sig genom sina skador och nekade honom antibiotika i tidigt skede, trots att Hitlers läkare Theodor Morell föreslagit detta. Det hela gick inte bra och Heydrich dog av blodförgiftning.
Himmler uppmanade Gebhardt att genomföra experiment och tester för att bevisa att antibiotikan inte hade räddat Heydrich liv. På så sätt skulle Gebhardt slippa skuld för Heydrich död till följd av felbehandling. Den 20 juli 1942 påbörjades omfattande experiment på kvinnor från Ravensbrücks koncentrationsläger som låg i närheten av Hohenlychen. Men det fanns även andra fördelar med experimenten. Infektioner och blodförgiftningar tog livet av många sårade tyska soldater. Det var viktigt att så många som möjligt kunde bli friska igen så att de kunde fortsätta döda icke-tyska soldater.
Gebhardt satte genast igång att simulera krigsskador på 57 koncentrationslägerfångar genom att bryta deras ben, skära upp stora sår, sy fast bitar av trä i öppna sår. Därefter lämnades de ”skadade” i några dagar, troligtvis för att simulera den tid det tog för soldater att transporteras från fronten till ett militärsjukhus. Därefter sattes mediciner in för att se vilken effekt de hade. Självklart dog många av hans försökspersoner efter flera dagars lidande för vetenskapen.
Gebhardt struntade såklart i att fångarna led och dog. Han fick sina efterlängtade rapporter som han presenterade för Himmler den 29 augusti. Hans rapporter tonade ner betydelsen av Sulfonamid (antibiotika) för behandling av infektioner, medan de talade för Katoxyn som Gebhardt hade behandlat Heydrich med.
Ytterligare experiment följde på Hohenlychen, bland annat för att testa mediciner effektivitet vid behandling av skottskador. Han ska också ha försökt att transplantera lemmar från lägerfångar på soldater som skadats vid östfronten. Himmler var imponerad över Gebhardts arbete och skrev ett tackkort där han befriades från allt ansvar för Heydrichs död.
Gebhardt slutade sina dagar hängandes i änden av ett rep i juni 1948, efter att ha dömts för krigsbrott och brott mot mänskligheten. Även hans kollegor blev åtalade och dömda till döden eller långa fängelsestraff.
Den 29 april 1945 tog röda armén över Hohenlychen utan strid. De förstörde delar av anläggningen och stal den medicinska utrustningen. Därefter använde ryssarna Hohenlychen i nästan 50 år. Området användes som bostäder för soldater, sjukhus och BB fram till 31 augusti 1993.
